Mina sista ord till dig

Jag vet inte ens om jag vill fortsätta det här, men jag kör på din stil. Eftersom du uppenbarligen inte kan säga det ansikte mot ansikte, så ska jag fortsätta vårat lilla bloggbråk:) Bara för din skull

För det första, eftersom du har en hjärna och alltid vet bäst, så borde du kanske få något slags pris för "finstilt klokhet" eller liknande. Vi kan hitta på nått bra bara för dig. Eftersom du predikar så mycket om den där skallen med mycket innehåll du har. Bitter bitter bitter, du blickar aldrig framåt va? Hm eller är det jag som är korkad nu igen? Vänta, juste, du är ju en väldigt glad, uttåtriktad, trevlig, renlig (hmpf???) liten person. Alltid med ett leende på läpparna! Ja så skulle jag nog beskriva dig på pricken.
Nej, jag hatar dig fortfarande inte, kommer aldrig göra det heller. Däremot tycker jag synd om dig. Stackars stackars lilla Ida. Ida som hatar hela världen. Ida som hatar att suga kuk. Ida som hatar alla killar. Ida som hatar hängiga pattar. Ida som hatar Josefin. Ida som bara hatar, hatar och hatar. Du kan ju inte må bra? Därför tar jag heller inte dina ord så stort. För allt du stöter på hatar du ju också.. Och vi har ju umgåtts ganska flitigt genom åren så det är väl inte konstigt att du nu också hatar mig..
Ledsen, men kommer inte ihåg vilken fest du pratar om. Och om du inte var inbjuden, vet jag ej anledningen till det heller. Men att du inte är mitt förstahandsval när det kommer till fester kan jag inte vika undan med. För du backar alltid ur i sista sekunden med den ena ursäkten efter den andra "jag har inget att dricka" eller "jag har inget att ha på mig". Varför skulle jag på något sätt ha räknat med dig på nyårsafton när jag tillslut hade stått där med två svindyra biljetter i handen och ingen Ida? Varför kan du aldrig engagera dig om du vill göra något? Hur skulle jag ha hunnit med att fixa ditt nyår när jag knappt hade fixat mitt eget? Men jag antar att ditt utbrott inte bara var för nyår. Det har mycket tydligt byggts upp genom åren och jag har ju alltid vetat att du är långsur, men det här tar fan priset. Du går alltså och ältar grejer som hände när vi gick i 7:an, 8:an? Fortfarande?? Eller vänta, tog jag ditt troll någon gång när vi var 4?
Mitt tips till dig blir nog att var rädd om dom få vänner du har, bli inte sur för att alla inte vill torka ditt arsle, sluta vara så förbannat långsint och sist men inte minst, sluta skyll på andra när ditt liv inte går som du tänkt. Ok?
Du har ju alltid fått göra som du vill, alltid fått vad du vill, en bortskämd liten snorunge helt enkelt. Inte jobbat en dag i ditt liv, och inte helt otippat aldrig lyft ett finger i ditt liv. Vad gäller lägenhet och pengar så har vi nog gått jämt ut där:) Du är inte så  osnyltig som du vill framstå.. Dock avstår jag mig att skriva några mindre ohederliga saker eftersom jag vet att min mamma läser bloggen.

Min bloggfiende/kusin..:)


Men du låter ju helt klart sårad, och för det är jag ledsen. Jag menade aldrig att såra dig, inte inbjuda dig på saker du ville med på. Du kallar mig korkad, jag kallar det trångsynt. Jag ser inte alltid saker som är mitt framför näsan på mig, jag tror vissa saker är självklara som inte är självklara för andra människor och framförallt är jag, och har alltid varit, jäkligt förvirrad. Och om du ser det som korkat så får du göra det för det är din uppfattning om saker och ting.

Det var nog det sista jag hade att säga dig också, för vi verkar inte ha mycket mer att ge varandra.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0