The feelings that I feel when I feel

Jag förstår inte varför faktiskt, kommer nog aldrig att förstå..?
Var det så bråttom att lämna det här livet när du kommer tillbringa evigheten därborta?
Jag kom ihåg när vi gick på dagis tillsammans och bråkade om vem som skulle få gifta sig med Maria, undra hur många gånger vi har pratat och skrattat åt det.
Hur sjukt många tjejer samtidigt du hade i förskolan, var det sju som mest?
Att du frågade chans på mig i 1:an eller 2:an och jag hade svarat aldrig i livet? Och sen hade du berättat det för Chrille och efter det var det ingen som vågade fråga chans på mig..
Konfirmationen, och våra planer på en återföreningsfest? Jag tror nog inte det blir en sån utan dig..
Kom ihåg när jag följde med dig på renslakt för ett antal år sen, och vi båda gav oss fan på att vi skulle få in en ganska stor ren utan horn. Lättare sagt en gjort, jag minns inte vem av oss som var först på den, men båda hängde säkert efter den ett helt varv innan vi till sist ramlade av i en skrattande hög. Det tog inte många sekunder innan din pappa hade fått in han i den andra fållan.. Kommer du ihåg?
När vi var iväg till Holland och du ville verkligen byta bort din kompis Mark för att du var rädd för honom?
Och när holländarna kom till oss ordnade vi en samisk dag för dom som blev hur bra som helst, mest tack vare dig tror jag.. Kommer du ihåg ?

Jag kommer ihåg. Jag kom även ihåg sista gången jag fick se dig, nått som man aldrig i livet kunde tänka sig då.