The feelings that I feel when I feel

Nyss varit på middag hos farmor, riktigt trevligt! Drack vin och berättade massa kul från barndomen, haha!
Jag har gjort två rymningar i mitt liv, den första när jag var 3, den andra när jag var 5.

Den första kom jag inte ens ihåg, det var jag och min jämngamla kusin Simon som var ute på vilovägar. Vi var hemma hos mig på Nyhem ute på gården och helt plötsligt var vi försvunna. Tydligen hade vi tittat in hemma hos min då 18-åriga farbror Kalle. Han tänkte aldrig varför två treåringar var hemma hos honom helt ensamma utan lät oss gå vidare..
På konsum (tur att det är ett litet ställe!!) kände dom igen oss och såg inga föräldrar.
Då ringde dom hem till mamma och pappa som var hur oroliga som helst!
By the record var vi på konsum och handlade, inköpslista:
*Godis i massor
*Ägg

Andra gången var jag helt själv. Kvällen före hade jag bråkat med mamma om att jag inte fick ut och gå med våra tre hundar ensam och humör som jag hade, bestämde jag mig för att rymma dagen därpå. Sagt och gjort, mamma väckte mig på morgonen och efter det var jag helt borta. Ca 2.5 timmar och -20 grader senare hittade min faster mig på väg till min kusin Madde (Jag minns det som att det var sommar och kanske högst en halvtimme).

Jo mycket tokigt hittade man på när man var liten, man tänkte väl aldrig riktigt realistiskt och fortfarande finns det gånger som man helt ångrar dom val man gjort. Tur är väl att man har föräldrar som tittar efter en lite då och då :)