...
Det som var nere skall höja sig i ära
Fäll inga tårar då du går förbi
Ens början är en annans slut
Som du är nu, så var en gång jag
För den som lämnats kvar
Har jag återvänt, det var ingen lögn
Jag frågade om jag skulle hälla upp mer mjölk i glaset. Han kollade på mig och svarade "Ja tack" , han hade fortfarande full kontroll över bilen han körde.
Han höll upp glaset som det fortfarande var en skvätt cola i "Men inte så mycket" sa han när jag började fylla glaset.
Jag tittade facinerat på glaset och såg att även om jag hällde mer mjölk än cola så var färgen fortfarande densamma, mörkbrun, nästan svart.
Han körde bilen genom hela byn och jag frågade vart vi skulle, och han svarade bara "hem". Så enkelt, ändå förstod jag inte eftersom deras "hem" hade vi redan åkt förbi för länge sen.
När han efter en stund svängde in på den lilla grusvägen förstod jag, såklart han inte uppfattade deras nya hem som hem, han hade antagligen knappt något minne därifrån.
När han svängde in på gårdsplanen drog en vind oss tillbaks flera år.
Han gick, pratade, skrattade och skämtade med oss allihop. Som jag minns honom, före olyckan.
Vi satte oss vid matbordet och han satt bredvid mig, han åt som om han inte hade ätit på över tio år.
Jag frågade honom hur jag hade förändrats sedan sist, han sa bara:
"Jag kände knappt igen dig"
Kommentarer
Trackback
