The feelings that I feel when I feel

Är det JAG i det här gänget? Vafan, i skolan hade inte Janne, eller ens Löken, en chans att gå om mig med att dricka mest! Nu är dom förbi med hästlängder. Jag förstår i för sig hur dom måste ha kännt sig som världens tråkigaste männsikor, jag är det nu. Inte rättvist, för nått är ju fel, uppenbarlingen. Men jag vet att detta problem kommer lösa sig om ungefär en månad och då SKA jag och Petra dra oss till varmare breddgrader! Vare sig hon vill eller inte :)
Det finns några jag saknar som tusan nu, Petra, Virre, Nina, Josse, Tina, Hanna med många flera! Jag ser nu fram emot att, hör och häpna, att denna sommar ska ta slut så att jag får åka hem. Inte för att jag inte älskar stället, men det fattas för många av mina darlings för att jag ska kunna trivas på högsta nivå. Inte blir det bättre av att mitt sim-kort lagt av nu heller. Okontaktbar.



Lycklig denna dag vill jag lova!

Äntligen har jag tillgängligt internet igen, i det här huset är det ett stort berg som ger täckningsskugga över varje grej.. Ja ni kan nå mig på mobilen, men bara ibland. Men här sitter jag på en plats och har superbra internet, som jag har längtat!

Har varit här nere i Grebbestad i en månad exakt idag, och åker hem om ännu en månad, känns sjukt konstigt. Vi har ju nyss kommit, men kollektivet kanske inte passar mig så bra som jag trodde. Även om jag är van att ha mycket människor omkring mig blev det lite för närgången nu, fast det märks på alla. Vi bor, jobbar och gör allt tillsammans. Och jag har inte varit mig själv nu sen två veckor tillbaks, men allt har ju sin anledning, inget jag tänker gå in på här dock. Fast åtta människor i en mini-övervåning måste ju ha sina effekter haha
Saknar mina vänner och min familj sjukt mycket nu, tänk vad beroende man kan vara av andra människor! Fast familjen kommer nu på söndag, och jag har tre dagars ledighet. Lyx !!

Orkar inte skriva något mer just nu